Fick en hint om att det är svårt att kommentera i bloggen, gjorde lite ändringar bland inställningarna och hoppas det fungerar bättre nu?

Sammanfattning

Okej, lika bra att få ur alltsammans ur systemet, denna vintern har varit hur hemsk som helst, motgångarna har staplats på hög och avlöst varandra en efter en.

Till en början startade jag och A vårt uppsatsskrivande med flaggan i topp, efter att ha fått ovationer på vårt PM var vi taggde till tusen och satte igång. taadaaa!! Vid första mötet med handledaren vart det platt fall, inget var bra och det var bara att börja om. Så fortsatte det, inget var bra och det ändrades och petades till förbannelse, tillslut ändrade kärringen på sådant hon själv ändrat gången tidigare. Jag vet inte hur många gånger under vintern vi har skrivit om, ändrat, skrivit om igen samt tagit så många skopor med ren skit av denna tant? Halvvägs genom denna period av ångest och elände samt en ny påbörjad kurs blev Igor våran hund svårt sjuk och akutopererades. Det var ju bara att släppa allt och ta hand om honom i några veckor samtidigt som skola och vardag inte tog paus och saktade ner. Efter det tog jag mod till mig och besökte Vårdcentralen då jag sedan en tid känt en knöl i mitt ena bröst, mitt i all annan stress hade jag förträngt detta och hoppades väl att den bara skulle poff trolleri försvinna. Det gjorde den ju INTE!! Men efter besök på VC, fick jag remiss och under den veckan jag fick vänta på mammografi hade jag funderat på precis allt, jepp allt, döden också.
Mammografi och biopsi blev det och läkaren där man gör mammografin kunde genast förklara att det inte var något det minsta farligt i mitt bröst, utan en vanlig och ofarlig bindvävsknöl. Det var väldigt skönt att få det utrett, men många vakna nätters tänkande och funderande kostade det innan jag ens vågade mig till vårdcentralen.

Uppsatsskrivande fortsatte pararellt med nya kurser i skolan, tentor, seminarier och inlämningar. Det närmade sig en VFU-period och jag skickade en särskild ansökan om att få praktikplats närmre bostadsorten, vilken givetvis ogillades. Varför skulle jag ha tur liksom??? Uppsatsen skickades in och samma vecka som VFU började var det opponering och sånt med den, det gick väl sådär, mycket att fixa till, men det värsta av allt var ju ändå att de stora sakerna, som var fel, var sådant som vår handledare sagt med STORA bokstäver till oss att vi måste ändra, annars skulle vi inte bli godkända, och då ändrade vi ju det efter hennes tillrättavisningar. Just de sakerna var det som var mest fel. Ska man skratta eller gråta?? Efter ett par dagars VFu åker maken in på sjukhus med ett rejält skov av sin Chrons, och blir kvar i 5 dagar, mitt i allt det får yngste sonen 40 graders feber och jag erkänner, jag var väldigt nära att ge upp då, jag tänkte hur sjutton jag skulle fixa det för om inte C kunde ta hand om barn och hund de veckorna jag är på praktik så blir de tingen praktik för mig och då är det Bye bye sjuksköterskeexamen och sjuksköterskelegitimation, hepp! Maken han är hemma och repar sig, men det är ju inte helt 100 % fräs i honom ännu, och det lär ta ett tag, sen får vi se när farbror doktorn tycker att den taskiga tarmbiten behöver plockas bort? Inget vi vet nu, men det kommer i framtiden.

Ja, lite smått och gott har det varit, förutom detta är det vardag också, laga mat, städa, tvätta, läsa läxor, följa till träningar och matcher, packa matsäckar, ta hand om vår hund, handla, laga mat, ja allt sånt där som alla gör.
Jag är så sjukt trött, deprimerad? ja kanske lite, det är mycket som kunde vara roligare, men det blir väl bättre som sagt.

ps, jag är nyfiken på vilka ni är som läser? skicka en kommentar vettja! Då skulle jag bli lite glad faktiskt.

Life on hold....

Illa blev värre, och jag orkar inte dra allt nu. När vi vet hur det kommer att bli framöver uppdaterar jag vad som hänt och händer.

Jag lever...än så länge....

försöker hålla näsan ovanför vattenytan och påminner mig själv om att andas i mellanåt. Har gjort en dag på praktiken och det började ju bra, handledaren är som en bullmormor och jag lyckades sätta en kateter p första försöket på den första patienten jag träffade, det kändes fint i självförtroendet. Mera sånt!

I morgon är det ledigt eller ja, läs hemmadag med tusen uppgifter att bita tag i, men jag måste börja, 3 studieuppgifter + NKSE-tentan som jag behöver plugga till. Hemmet påminner mer om ett skrotupplag än ett hem och tvättberget har för längesedan uppnått höjder jag sällan skådat. Stressad jag??? Hell yes!

Det är fortfarande jobbigt

Tror jag för första gången  i mitt liv är på väg att få magkatarr... Det säger väl något om hur pressad jag känner mig?