Sorgligt men sant

Jag har de senaste 13 åren jobbat inom sjukvården och träffat många sjuksköterskor, ända tills för två år sedan var jag 100% säker på att jag aldrig någonsin skulle bli sjuksköterska av den enkla anledning att aldeles för många av de sjuksköterskor jag träffat är fullständigt inkompetenta mähän, våp, och har en intelligenskvot i klass med lobotomerade amöbor. Sedan finns det givetvis en  fruktansvärt massor av enormt beundransvärda sjuksköterskor med enorm kompetens.
Många gånger har jag undrat vad det är som gör att folk väljer att utbilda sig till ett yrke när de inte verkar ha något som helst intresse för vad det handlar om och hur de fullständigt kan nedlåta sig till att slicka läkare och enhetschefer i röven samtidigt som de tindrar med ögonen, ler och säger jatack och amen, accepterar att bli trampade på, dåligt betalt och urusla arbetsförhållanden.Jag förstår inte! Varför? Så för 2 år sedan fick jag tillslut ändrat min ganska enkelspåriga syn på sjuksköterskor, jag kände att jag ville göra något meningsfullt och efter många diskussioner med några av sjuksköterskorna där jag då jobbade beslutade jag mig för att börja plugga till just sjuksköterska. Under utbildningens gång har jag trots mina tidigare fördomar fått omvärderat min ganska så negativa syn på denna yrkesproffesionalitet och även känt att det finns möjlighet till både kunskapsutveckling och personlighetsutveckling. Från att ha varit enormt negativ till sjuksköterskeyrket så har min syn ändrats radikalt.....Ända tills nu då jag än en gång fått det bekräftat svart på vitt att (givetvis inte alla) sjuksköterskor är intelligensbefriade, lobotomerade mähän!
Så vad gör jag nu? Fortsätter, ja och jag kommer fortsätta att gå min egen väg, jag kommer till och med fortsätta ifrågasätta, jag kommer med all säkerhet trampa på en tå eller två, jag kommer göra folk ledsna, jag kommer göra folk arga, jag kommer göra folk besvikna, jag kommer ha dåliga dagar och vara på dåligt humör, jag kommer hålla handen och krama den som är ledsen, jag kommer att trösta, jag kommer att förklara, jag kommer att ge råd, jag kommer att skratta, le och skämta med glimten i ögat, jag kommer att fälla en tår både ensam och tillsammans med andra, jag kommer att knyta handen hårt i fickan och jag kommer tala om  att jag är arg. Jag kommer lyssna när du behöver prata och jag kommer prata när du behöver tänka på annat. Däremot kommer jag aldrig sluta vara människa!