För att ingen ska missförstå så är jag 100% nöjd med det liv jag har, men jag saknar vissa delar. Med barn och hund är det lite mer komplicerat, inte för oss men tydligen för andra. Det är det som känns mest jävligt. Vuxenlivet är ett skrattretande hån, fasen vad tråkiga och svårtillgängliga folk är. Jag kan möjligtvis påstå att det jag behöver för att kunna vara spontan är en viss framförhållning, någon timme för kortare händelser eller någon dag för längre äventyr.
En viss flexibilitet är också bra, där kommer den svåra biten för många. det suger! Och detta med att höra av sig, ok, jag är inte bäst på att höra av mig, men jag gör det och när folk inte ens hör av sig när de säger att de ska och detta händer flera gånger då börjar jag lessna.
Nu ska inte alla som jag känner som möjligen läser detta ta åt sig, några få får faktiskt bete sig som stövlar, jag älskar er ändå!
Livet går vidare och det är allt för kort för att gräva ner sig i skiten, istället låter jag möjligheterna komma, har flera roliga saker på lut, passar det inte så skit i det, jag tänker ha roligt i allafall, vill du hänga på?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar