Ja, efter 4 dagars skidåkning så kan jag glatt meddela att alla är hemma välbehållna utan brutna ben eller andra blessyrer. Visst en del blåmärken har vi alla, men inget att ojja över. Lillen kämpade tappert i skidskolan på förmiddagarna medan vi andra tampades med de stora backarna, Den lite större killen åker riktigt bra och hänger med i pappas tempo nerför de svåraste backarna som jag faktiskt vågade mig på i år. På eftermiddagarna efter den traditionella lunchpausen turades vi om att åka med lillen de första dagarna, men på slutet hängde även han med i de svårare backarna. Igor han passade "stugan" åt oss och skötte sig riktigt fint, men Det var lite påfrestande för våra samveten att ha honom där, så nästa gång kanske han får stanna hemma eller läs...vara hos någon annan som kan tänka sig att passa honom en vecka. Han har ju visserligen fått både promenader i härligt väder, varit och kollat på skidåkare och liftar och galna snowboardåkare, träffat på snöskotrar och annat som hör fjällvärlden till. Efter en smärre snöstorm fick han gå ut och studsa runt i drivorna som fick honom att se väldigt liten ut då till och med han försvann ner i snön som på sina ställen var riktigt djup. Igor han såg bara enormt lycklig ut och studsade runt som en glad gasell. Så han har ju inte lidit på något vis, möjligen var han lite mer ensam än vad han brukar stundvis, men det gick det också.
Nu är det väldigt skönt att vara hemma igen, vi är alla lite ömma och trötta och nu börjar det igen. Under helgen ska vi hinna med en massa saker för på måndag ( eller eg tisdag) så börjar vardagen igen med allt vad det innebär. För att få det att i allafall fungera någorlunda behöver en hel del saker fixas här hemma för att undvika det mest kaosframkallande. Nu ska jag ladda batterierna i soffan så jag orkar hasa mig till sängen om en stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar